Ouroboros-symbolen - betydelse, fakta och ursprung

  • Dela Detta
Stephen Reese

    Ouroboros är en mycket igenkännbar symbol som visar antingen en orm eller en drake som äter upp sin egen svans och därigenom bildar en cirkel Men varifrån kommer denna märkliga symbol och vad representerar den?

    Ouroboros - Egyptiska ursprung

    Variationer av Ouroboros kan ses i olika kulturer och sammanhang, men symbolen är förknippad med Egypten. Den äldsta avbildningen av Ouroboros hittades i Tutankhamons grav, avbildad i Den gåtfulla boken om underjorden, en begravningstext som upptäcktes i graven. Ouroboros avbildas två gånger i texten: en gång vid huvudet och en gång vid fötterna på en figur som tros vara Ra-Osiris. Egyptierna trodde att Ouroboros som täcker Ra-Osiris var en symbol för tidens början och slut.

    Den cirkulära bilden av Ouroboros i den egyptiska ikonografin är en återspegling av tron på det kaos som omsluter världen och den ordning och förnyelse som kommer ur kaoset.

    Ouroboros - skildringar i andra kulturer och sammanhang

    Ouroboros slank så småningom ut (med ordvitsar) från den egyptiska kulturen och in i grekernas värld där den fick nya tolkningar.

    1- En gnostisk syn på Ouroboros

    Inom gnosticismen, en gammal religiös sekt som ifrågasatte tron på att en välvillig Gud hade skapat världen, fick Ouroboros en ny innebörd där den ansågs representera den oändliga cykeln av död och återfödelse. Den ansågs också vara en symbol för fruktbarhet, eftersom svansen på Ouroboros tolkades som en fallos och munnen som livmodern som tar emot fröet.

    En annan gnostisk tolkning av Ouroboros är att den symboliserar gränsdragningen mellan jorden och himlen, medan andra gnostiker ser den som en representation av djävulen som skapat denna värld och hindrar alla från att fly från den.

    Gnostikerna såg också de extrema ändarna av Ouroboros som en symbol för de två olika delarna av människan: den andliga och den jordiska. Och eftersom Ouroboros sluter sig själv, ses den som ett emblem för föreningen mellan dessa två olika aspekter av oss själva.

    2- Hermeticism omtolkar Ouroboros

    I den grekiska tankeskolan hermeticism ses Ouroboros som en återspegling av den cykliska naturen av död och återfödelse, av förstörelse och skapande, av omvandling, vilket illustreras i artikeln Hermetik och kosmiska cykler där det står:

    "Som en symbolisk illustration av denna punkt kan man använda exemplet Ouroboros, ormen som sväljer sin egen svans och vars mun samtidigt är en plats för förstörelse och en källa till generering. Detta beror på att ätandet/smältandet är både destruktivt och genererande beroende på vilket perspektiv man har. I det här fallet äter ormen upp sin egen svans (förstörelse) och återfödsfrån den (generationen) i en oändlig cykel".

    3- Alkemi och Ouroboros

    Ouroboros anammades av alkemisterna, vars övergripande mål var att förvandla oädla metaller till dyrbart guld. Men deras besatthet sträckte sig bortom det materiella området och in i det andliga. Alkemisterna trodde på själens transmutation.

    Vad har det med Ouroboros att göra?

    Ouroboros, som en cirkel som slukar sig själv, var en stor symbol för alkemisternas tro på den oändliga cirkeln av död och återfödelse, en cirkel som alkemisterna försökte frigöra sig från.

    4- Ouroboros i indiskt tänkande

    När vi går vidare från Grekland till Indien ser vi hur man inom hinduismen nämner en orm som kan tolkas som Ouroboros. Artikeln Utvecklingen av den vediska kanon och dess skolor: den sociala och politiska miljön nämner vediska ritualer inom vissa sekter av hinduismen som anses likna en orm som äter upp sin egen svans. I artikeln står det:

    "De pekar på ritualens slutna form, som ses som en sluten cirkel, en orm som biter sig själv i svansen..."

    Konceptet att en orm sluter sig på sin egen svans finns också i Yoga-Kundalini Upanishad för att symbolisera Kundalini-energin, som sitter som en hoprullad orm vid ryggradens bas. Kundalini-energin ligger i dvala vid ryggradens bas, hoprullad och väntar på att väckas. När energin rörs upp rullar den upp sig själv och sträcker sig längs med ryggraden.

    5- En kristen syn på Ouroboros

    Inom Kristendom Ormen som frestade Eva anses vara Satan och ormar är därför synonyma med djävulen. Vissa ser Ouroboros som en symbol för de falska lögner som djävulen sprider och som en representation av den kommande Antikrist.

    Vissa kristna ger dock Ouroboros en mindre olycksbådande tolkning och föredrar att se den som en symbol för nytt liv. Precis som ormen kastar av sig sitt skinn, kastar vi vårt gamla jag och blir förnyade genom Jesu uppståndelse.

    Ouroboros i modern tid

    I modernare tider har Ouroboros återigen omtolkats och ses som en symbol för oändlighet, ett begrepp som på 1900-talet illustrerades av konstnärer med bilder av trappor utan slut, Mobiusremsor , och Droste-effekten, i måleri eller foto där bilden återkommande reproducerar sig själv.

    På den viktorianska tiden bars Ouroboros-smycken under sorgetider eftersom symbolens cirkulära stil kunde ses som en symbol för den eviga kärleken mellan dem som hade gått bort och de som lämnades kvar.

    I modernare tider bärs den ibland som armband, ringar och hängsmycken. Den har också blivit ett populärt alternativ som tatuering eftersom Ouroboros fungerar som en påminnelse om livets cykliska natur och att allting befinner sig i ett konstant flöde av skapande, förstörelse och återskapande. Det är en påminnelse om att allting hänger ihop och att cirkeln kommer att sluta sig. Vi kan lida, men glädjen kommer snart. Vi kanmisslyckas, men framgång är på väg.

    Vanliga frågor

    Vilken religion är ouroboros från?

    Ouroboros har sitt ursprung i det gamla Egypten och har sedan tagit sig till Grekland och har förknippats med en mängd olika filosofier och religioner, inklusive gnosticism, hermeticism, alkemi, kristendom och Hinduism för att nämna några.

    Är ouroboros en gud?

    Ouroboros-symbolen föreställer ingen gudom, utan är helt enkelt en representation av en mängd olika begrepp, inklusive oändlighet, cirkeln av död och återfödelse, förstörelse och förnyelse, och så vidare.

    Varför äter ouroboros sig själv?

    Bilden är symbolisk eftersom den representerar cykliska begrepp som liv, död och återfödelse, evig förnyelse, oändlighet och begreppet karma - det som går runt kommer tillbaka.

    Är ouroboros en negativ symbol?

    Medan ormar har negativa associationer i många kulturer har ouroboros-symbolen positiva konnotationer. Det är ingen dålig symbol och tolkas positivt.

    Vad är ursprunget till ouroboros?

    Ouroboros har sitt ursprung i forntida egyptisk ikonografi.

    Äter ormar verkligen sig själva?

    Även om det kan tyckas vara ett mardrömsframkallande scenario så äter ormar ibland upp sina egna svansar. Ibland gör de detta för att hantera stressfaktorer, hunger, hypermetabolism eller termoreglering.

    //www.youtube.com/watch?v=owNp6J0d45A

    Är ouroboros den nordiska mytologins världsslang?

    I nordisk mytologi, Jormungandr var Världsormen som omgav världen och tog tag i sin egen svans - ungefär som en ouroboros. Jormungandr åt dock inte upp sin svans, utan höll bara fast vid den. Enligt myten ska Jormungandr släppa sin svans när den släpper den. Ragnarok Det är troligt att nordborna påverkades av den grekiska bilden av ouroboros.

    Sammanfattning av Ouroboros

    Ouroboros sågs av de gamla egyptierna som ett sätt att indikera oändligheten, vilket är den idé som fördes vidare till grekerna. Grekerna såg den dock som en återspegling av den eviga cykeln av död och återfödelse, vilket alkemisterna försökte frigöra sig från. Sedan den dök upp har Ouroboros fått en mängd olika tolkningar, inklusive moderna tolkningar som innebär attsymbolen representerar Antikrist, evig kärlek mellan två människor och oändlighet.

    Stephen Reese är en historiker som är specialiserad på symboler och mytologi. Han har skrivit flera böcker i ämnet, och hans arbete har publicerats i tidskrifter och tidskrifter runt om i världen. Stephen är född och uppvuxen i London och har alltid älskat historia. Som barn ägnade han timmar åt att titta på gamla texter och utforska gamla ruiner. Detta ledde till att han gjorde en karriär inom historisk forskning. Stephens fascination för symboler och mytologi härrör från hans tro att de är grunden för mänsklig kultur. Han tror att genom att förstå dessa myter och legender kan vi bättre förstå oss själva och vår värld.