Det finns många monster i nordisk folklore och mytologi, men inget av dem inger lika mycket skräck som världssormen Jörmungandr. Inte ens världsträdsdraken Níðhöggr, som ständigt gnager på trädets rötter, är lika fruktad som den gigantiska havsormen.

Jörmungandr är den nordiska ormen/draken som ska signalera världens undergång och döda åskguden Tor under Ragnarök, slaget vid världens undergång.

Vem är Jörmungandr?

Trots att Jörmungandr är en jättelik ormliknande drake som omfattar hela världen med sin längd, är han egentligen en son till den falska guden Loke. Jörmungandr är ett av tre barn till Loke och jättinnan Angrboða. Hans två andra syskon är jättevargen Fenrir som är ämnad att döda den allfadern Odin under Ragnarök och jättinnan/gudinnan Hel, som styr den nordiska underjorden. Man kan lugnt säga att Lokis barn inte är alla föräldrars drömmar.

Av de tre var dock Jörmungandrs förutspådda öde definitivt det mest betydelsefulla - jättelormen spåddes växa sig så stor att den skulle omfatta hela världen och bita sig själv i svansen. När Jörmungandr släppte svansen var det dock början på Ragnarök - den nordiska mytologiska katastrofala händelsen "Dagarnas slut".

I detta avseende liknar Jörmungandr följande Ouroboros , även en orm som äter sin egen svans och är fylld av symbolisk betydelse.

När Jörmungandr föddes kastade Oden ironiskt nog den då fortfarande lilla ormen i havet av rädsla, och det var just i havet som Jörmungandr växte ostört tills den fick namnet Världsormen och uppfyllde sitt öde.

Jörmungandr, Thor och Ragnarök

Det finns flera viktiga myter om Jörmungandr i nordisk folklore, som bäst beskrivs i Prosa Edda och Poetiska Edda Enligt de mest populära och allmänt accepterade myterna finns det tre viktiga möten mellan Jörmungandr och åskguden Tor.

Jörmungandr klädd som katt

Det första mötet mellan Tor och Jörmungandr berodde på jättekungen Útgarða-Lokis trick. Enligt legenden utmanade Útgarða-Loki Tor i ett försök att testa hans styrka.

För att klara utmaningen var Thor tvungen att lyfta en gigantisk katt över sitt huvud. Thor visste inte att Útgarða-Loki hade förklätt Jörmungandr till en katt med hjälp av magi.

Thor pressade sig så långt han kunde och lyckades lyfta en av "kattens" tassar från marken men kunde inte lyfta hela katten. Útgarða-Loki sa då till Thor att han inte skulle skämmas eftersom katten i själva verket var Jörmungandr. Faktum är att även om han bara lyfte en av "tassarna" var ett bevis på Thors styrka och om åskguden hade lyckats lyfta hela katten skulle han ha förändrat den verkligauniversums gränser.

Även om denna myt inte verkar ha någon överdrivet stor betydelse, tjänar den till att förebåda Thors och Jörmungandrs oundvikliga sammandrabbning under Ragnarök och för att visa upp både åskgudens imponerande styrka och ormens gigantiska storlek. Det antyds också att Jörmungandr ännu inte hade vuxit till sin fulla storlek eftersom han inte hade bitit sig själv i sin egen svans vid den tidpunkten.

Thors fiskeresa

Det andra mötet mellan Tor och Jörmungandr var mycket mer betydelsefullt. Det skedde under en fisketur som Tor gjorde med jätten Hymir. Eftersom Hymir vägrade att ge Tor bete, var åskguden tvungen att hugga av huvudet på den största oxen i landet för att använda det som bete.

När de två började fiska bestämde sig Thor för att segla längre ut i havet, trots Hymirs protester. Efter att Thor hade krokat och kastat oxens huvud i havet nappade Jörmungandr på betet. Thor lyckades dra upp ormens huvud ur vattnet med blod och gift som sprutade ut ur monstrets mun (vilket antyder att han ännu inte hade vuxit sig tillräckligt stor för att bita sig själv i svansen). Thor lyfte sin hammare för att slå till ochHymir blev rädd för att Tor skulle inleda Ragnarök och klippte av linjen, vilket frigjorde den gigantiska ormen.

I äldre skandinavisk folklore slutar detta möte faktiskt med att Thor dödar Jörmungandr, men när Ragnarök-myten blev "officiell" och utbredd i de flesta nordiska och germanska länder ändrades legenden till att Hymir befriar den ormlika draken.

Symboliken i detta möte är tydlig - Hymir försökte förhindra Ragnarök och såg till att det blev så. Om Tor hade lyckats döda ormen där och då skulle Jörmungandr inte ha kunnat växa sig större och omfatta hela Midgård, "jorden". Detta förstärker den nordiska tron på att ödet är oundvikligt.

Ragnarok

Det sista mötet mellan Tor och Jörmungandr är det mest kända. Efter att den ormlika havsdraken inledde Ragnarok De två kämpade länge, vilket i princip hindrade Thor från att hjälpa sina asgardianska gudar i kriget. Thor lyckades till slut döda Världsormen, men Jörmungandr hade förgiftat honom med sitt gift och Thor dog kort därefter.

Den symboliska betydelsen av Jörmungandr som nordisk symbol

Liksom sin bror Fenrir är Jörmungandr också en symbol för förutbestämning. Nordborna trodde starkt på att framtiden är bestämd och att den inte kan ändras - allt alla kunde göra var att spela sin roll så ädelt som möjligt.

Men medan Fenrir också är en symbol för vedergällning, eftersom han hämnas på Oden för att han kedjade fast honom i Asgård, förknippas Jörmungandr inte med en sådan "rättfärdig" symbolik. I stället ses Jörmungandr som den ultimata symbolen för ödets oundviklighet.

Jörmungandr betraktas också som den nordiska varianten av Ouroboros-ormen Ouroboros har sitt ursprung i östafrikanska och egyptiska myter och är också en gigantisk världsslang som omslöt världen och bet sig själv i svansen. Liksom Jörmungandr symboliserar Ouroboros världens undergång och återfödelse. Sådana myter om världsslangen finns också i andra kulturer, även om det alltid är oklart om de hänger ihop eller om de skapades separat.

Än idag bär många människor smycken eller tatueringar med Jörmungandr eller Ourobors som är snurrade i en cirkel eller oändlighetssymbolen.

Avslutning

Jörmungandr är en central person i Nordisk mytologi Han är en skrämmande och skrämmande gestalt, som står för ödets oundviklighet och den som leder till den kamp som gör att världen går under.